I en tid där det råder konsumtionsmani och alla spel ska vara snyggare hellre än bättre så kan jag inte låta bli att glädjas över att det ändå finns de som gör spel för de gamla fansens skull. Gamla "peka o klicka" spel får nytt liv, Starcraft får en uppföljare och Mega Man/Sonic går äntligen tillbaka till 2D. Spelsuget börjar sakta komma åter. Annars blir det inte mycket mer spelande än när ett nytt Sid Meier spel släpps. Eller när en ny del av Zelda kommer, fast det känns lite som ett slöseri när man köper en ny konsol för ett enda spel bara. Ofta faller man tillbaka till de gamla man har, Baldur's Gate, HoMM 3 och Fallout. Jag försökte ju lira det nya Fallout 3. Funkade bra till en början, grafiken var rätt så fängslande och det var kul att springa runt och loota. Tyvärr gav inte världen så mycket stämning. Sen så tycker jag bättre om spel där man har bättre kontroll över sin spelare, fågelperspektiv is the shit. På tal om spel så börjar ju filmindustrin får upp ögonen rejält nu. Frågan är väl bara när den första vettiga konverteringen dyker upp? Och varför väljer man alltid de spel med minst story för? Prince of Persia kunde ju ha blivit något om det inte bara gjordes för den amerikanska marknaden. Well... dags att köra en ny runda Civ IV i väntan på det nya.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar